Patient berättelser
Hej!
Mitt namn är Emma och jag är 20 år. När jag var 16 år fick jag en otrolig smärta i mitt knä. Den kom helt plötsligt och var inte knuten till att jag slagit mig eller varit med om någon olycka.
Jag sökte vård eftersom smärtan var så stor att jag inte kunde hantera den hemma med vanliga värktabletter.
På vårdcentralen förstod man inte alls vad jag drabbats av utan de skickade vidare mig till barnkliniken. Jag blev inlagd och diverse utredningar och undersökningar påbörjades. Det finns nog ingen typ av röntgenapparat jag inte varit i.
Det blev neurologtester och blodprover, men inga undersökningar kunde ge svar på vad som hänt. Man började fundera på diagnosen reflexdystrofi. Det är en sjukdom som gör att hjärnan skickar ut smärtsignaler trots att man inte har någon orsak till att ha smärta, den är så att säga falsk. Efter någon vecka fick jag åka hem från sjukhuset med smärtstillande och rådet att jag måsta gå med benet trots den svåra smärtan, för att lära hjärnan förstå att det inte finns någon anledning för mig att ha ont, överbevisa hjärnan så att säga.
Smärtan gav med sig spontant efter någon vecka efter att jag kommit hem och det gick ett halvår. Sedan kom den tillbaka en dag. Det var som att trycka på en knapp, på en sekund gjorde det så ont i mitt knä att jag inte kunde stödja på benet. Jag blev inlagd på nytt och alla undersökningar gjordes om. Diagnosen blev återigen densamma, reflexdystrofi.
Jag var nu så dålig att jag knappt kunde gå med kryckor ens. Efter 6 veckor med kryckor, ibland rullstol, starka smärtstillande tabletter kom läkarna fram till att de inte kunde hjälpa mig. Planen blev nu att jag skulle "lära mig leva med smärta".
Till min stora glädje fick jag höra talas om Christian Hellström på Grundhälsan i Kalmar. Ryktet som nådde mig var att han hade hjälpt hopplösa fall innan. Mitt första besök var på en tisdag. Christian gick genom hela mitt liv och kunde med hjälp av detta komma fram till en slutsats, mitt skelett är snett och därför får jag de här symtomen. Christian började behandlingen samma dag. En behandling som gjorde fruktansvärt ont, men det ska den göra. På torsdagen, 2 dagar senare alltså, kunde jag stödja på mitt ben igen och slänga kryckorna. Efter några veckor var jag helt symtomfri!
Nu har jag varit hos Christian i över 3 år och mitt liv är helt underbart och smärtfritt. Visst får jag tillbaka min smärta ibland men då slår jag Christian en signal och så småjusterar han upp mig igen. Mina framtidsutsikter utan denne hjälte hade varit ett liv i svår smärta och jag tackar stjärnorna för att jag fick tag i honom.
Lisa Karlsson, Rottne.
För åtta nio år sedan hade jag under en längre tid problem med värk i bäckenpartiet och höfterna så fort jag ansträngde mig fysiskt till exempel med trädgårdsarbete.
Jag hade rejält ont och var också alldeles sned.
Efter tips av en väninna åkte jag några gånger till Kalmar för behandling av Christian.
Det var väl värt resor, tid och pengar då besvären försvann helt efter några behandlingar.
Så för tre fyra år sedan fick jag ont i båda höfterna och blev faktiskt rädd för att det skulle vara artros. Höftbesvären ledde till stora begränsningar i rörligheten förutom att det var väldigt smärtsamt. Lederna kunde plötsligt låsa sig och jag bara stod där.
Dessutom hade jag ont på nätterna och det gjorde väldigt ont att komma igång efter det att jag suttit.
Detta pågick ett par månader innan jag testade en behandling av Christian, och det räckte. Fantastiskt! Jag var jätteglad när jag åkte hem.
Nu kan jag göra vad jag vill; gå. sitta, springa. lyfta, gräva...
Orsaken visade sig enligt Christian komma från ena foten.
Den låg dessutom bakom att jag "vrickade" mig ofta, men det problemet är också borta. Vristerna är nu mycket stadigare.
Det är bara att säga tack!
Lisa Karlsson Rosdahl, sjuksköterska. Rottne.
Maria Petersson
Efter en operation i bukhålan 1993 fick jag plötsligt akuta besvär i rörelseapparaten. Jag var då knappt 50 år och hade aldrig upplevt något liknande.
Sedan följde dessa problem mig till och från, mer eller mindre intensivt i tio år. Läkare kunde inte hjälpa mig och på röntgen syntes inget.
Varken slätröntgen eller magnetröntgen visade några större avvikelser.
I tur och ordning besökte jag sjukgymnast(akupunktur),
naprapat* kiropraktor och sjukgymnast igen med endast tillfällig lindring.
Min rörelseförmåga var mycket begränsad. Att promenera runt Växjösjön (ca 5 km) var t ex ogörligt. Till slut hamnade jag hos massören Melker Andersson. som arbetade intensivt med mina muskler och muskelknutor.
Han förstod inte varför jag inte blev bra och skickade mig till Grundhälsan i Kalmar. Där skulle finnas en kiropraktor, som fått fina resultat. Detta var 2003.
Ja. kiropraktor, det visste jag ju vad det var, men på Grundhälsan blev jag förvånad: inget knyckande eller bändande.
Bara en intensiv utfrågning och sedan ett tryckande på olika ställen.
Inte smärtfritt, absolut inte. men med RESULTAT.
Undan för undan blev jag bättre och sedan BRA.
Christian är min *trollkarl* och trygghet.
Slutligen en reflektion jag gjort under årens lopp: skolmedicinen är fullständigt oförmögen att reda i problem med leder och muskler.
Tänk om de kunnat samverka med t ex Grundhälsan.
Det hade sparat lidande, tid och resurser.
Maria Petersson. Växjö